Susies man hade glidit in och ut ur koma i flera veckor.
Susie's husband had been slipping in and out of a coma for several weeks.
Det såg mörkt ut, men hon satt vid hans sängkant varenda dag.
Things looked grim, but she sat by his bedside every single day.
En dag vinkade han åt henne att komma nära honom.
One day he motioned for her to come close to him.
"Vet du" viskade han och hans ögon fylldes av tårar, "du har varit med mig genom alla svåra stunder."
"You know" he whispered and his eyes were filling with tears, "you have been with me through all the hard times."
"När jag fick sparken stannade du vid min sida. När mitt företag gick i konkurs fanns du där."
"When I got fired, you stuck right beside me. When my business went under, there you were."
"När vi förlorade huset fanns du där. När min hälsa började försämras stod du fortfarande vid min sida."
"When we lost the house, you were there. When my health started failing, you were still by my side."
"Och vet du vad?"
"And you know what?"
"Vadå, älskling?" frågade hon milt.
"What, dear?" she asked gently.
"Jag tror att du ger mig otur."
"I think you give me bad luck."
